Lucky lips

Underrubrik: Jag har haft svårt för att borra hål i saker.

En äkta svensk raggarhistoria

Vad gjorde du sommaren -63? Var du ens påtänkt? Rune Jonsson i Borlänge höll på att lackera han. Ute på gården började Hudsonrodden ta form.

Lucky Lips med Cliff Richard & The Shadows låg etta på tio i topp och det var 22 grader varmt i skuggan. Men 18-åringen hade blivit av med lämpen…

Rune Jonsson hade växt upp i pappa Einars bilverkstad. Det började med cyklar och solution. När han var tio år blev det mopeder. Händerna blev större och musklerna starkare. Vanan att hålla i verktyg fanns redan sedan länge men nu ökade styrkan dag för dag och Rune njöt över att slippa be pappa dra upp muttrar och ”hålla emot” på baksidan. Allt följde plötsligt med.

-Det går fort för pojken, sade gubben Jonsson till kunderna när junior trampade igång en Monarped efter kolvbyte.

När Rune var fjorton hade han köpt och sålt mopeder i flera år. Storbrorsan höll på med motorer och bilar han också. En dag svängde han in på gården utanför verkstan och berättade om en Hudsoncab från 1935 som stod på Ornässkroten.

Årtalet var det magiska 1959, skroten skulle läggas ner och de sista bilarna skars upp i dagarna. Rune tittade på pappa. Einar förstod mycket väl. Han hade sett bilarnas barndom och fascinerats av dem under ett helt liv. De åkte till skroten, Rune hade 75 mopedpengar. Han tog fram dem och betalade stolt. Pappa kopplade repet och de drog hem Runes första bil, köpt för egna pengar. Lyckan var total!

Konstigt nog var den inte rostig. Taket var trasigt, det regnade in i den, motorn var borta och det fanns inga nummerplåtar, men den var kärnfrisk.

Vanligt folk rynkade på näsan medan den unge skruvaren redan såg med en plåtslagares ögon på bilen. Då 1959, när svensken i gemen började bli bilist, var det ingen som ens kunde tänka sig att ge sig på skrot från neandertalåldern nittonhundratrettiofem! Himmel vilken antikvitet jämfört med nya Taunus!

Hudsoncupen hade sluten kardan vilket krånglade till det.
En Chevrolet 1938 kom väl till pass och från den tog Rune motor, låda och bakaxel. Han visste om en Plyma som stod som hade moderna hydraulbromsar. Dessa plockades lossoch passade på spindlarna till Hudson(!).
Nu hade Rune en gul hotrod som gick på tomgång och puffade 100 oktan genom avgasröret.
De trimmade mopederna som stod lutade mot väggen tycktes plötsligt tillhöra en svunnen tid.

Rune hade växt till en guldlockig 17-åring. Det var lördagkväll 1962 och dans i Tunabro.
Han tittade på mopederna, tittade på den gula rodden. -"Det blir bil till dansen ikväll", sade han för sig själv.

I Tunabro stod dom. Poliserna.

-"Har du fått något körkort än då?", frågade konstapel Hölback den ökände mopedisten han sett växa upp i byn? -"Nää." -Kör hem då Jonsson, sade han kort. -Jag åker en kilometer till Bro och vänder bara, försökte Rune. -Det gör han inte, du vänder här och kör direkt hem, jag ropar till mina kollegor att det är okey, råmade Hölback.

Det blev ingen dans den kvällen. Bil undan, moped fram således.
Året efter, på försommaren 1963 slipade Rune ner bilen till plåten. 18-årsdagen väntade.

Mopedisten gör nu ett mycket moget val. Han beställer det bästa i färg-väg som finns. Herberts levererar allt i toppkvalitet från grunden och den unge grabben väljer de försiktiga färgerna grått och vinrött.
Han sitter på huk ute på gården och vevar färgerna med en pinne. Det är vindstilla.
Han tittar mot himlen en sista gång, laddar sprutan och lägger en lack som kommer att se ut som ett proffsjobb långt in i framtiden när han själv är en grånad man.

- Rune är händig med sprutan, noterade pappan när han kom gående morgonen efter.

Matchande vinröda skinnsäten från en Wolseley är sedan tidigare anpassade och monteras nu liksom en ny sufflett. Bilen ser nu nästan ny ut och kunder i verkstan stannar förvånat upp och tittar på gammelbilen.

När 18-årsdagen är inne stegar Rune fram till landsfiskalen och ansöker om lämplighetsintyg. -Aldrig Rune Jonsson, svarar han.

Rune kommer ut på bron, sneddar över gatan och hoppar på en buss till Länsstyrelsen och förklarar ånyo sitt ärende där.

-Nja, det finns en notering här från Hölback, säger de.

Sommaren plågar honom med sol i gamnacken när han släntrar hemåt. All glädje med bilen, alla timmar, all förväntan. Vad blir det av allt nu?

Några dagar senare stöter han på polisen av en slump.

-Hej, hur går det med körkortet nu då? -Inget vidare. -Jag har min lediga dag i morgon, kom förbi så åker vi till Länsstyrelsen tillsammans.

Polis Hölback tar den unge pojken under sina vingar på sin lediga dag, ordnar med papperen och ser till att får Rune köra en sväng runt kvarteret.
Därmed är det klart. Körkortet kommer på posten.

-Jag åkte hem, packade bilen och den dagen när körkortet kom i lådan, drog jag till Norge med tält och luftmadrass, minns Rune.

Lucky Lips. Lucky Lips Rune Jonsson, 18 år.

By Lars-Åke Krantz